
Hade min bror och svägerska här på middag igår! Jag har tagit på mig arvet att göra dopp i grytan efter pappa, och i år frågade faktiskt lillebror lite blygsamt om jag ätit det än. Ja sa jag, på julafton käkade maken o jag dopp i grytan. Jag förstod att han vart sugen - jag skulle gissa att det e bland det bästa han vet! Och jag e böjd att hålla med - det e nåt väldigt speciellt med denna rätt!
Börjar tidigt på morgonen att fylla en jättegryta med vatten, lägger i lite olika, rimmade köttbitar - typ saltrulle, fläsklägg, fransyska - bara det e rimmat! Och så hade jag sparat spadet av vår ungsbakade skinka, det åkte i samtidigt - en näve pepparkorn och några lagerblad. Sen får detta inte koka upp utan ska bara sjuda i många timmar! Oh yummy!!!
Man doppar sen bröd i spat, köttet är upplagt på fat - min gube och Åsa nämnde att dom tyckte köttet var lite torrt o trådigt. Bror o jag flinar - för det e så det ska vara! Amatörer!

Min man sa nåt igår medans jag badade, vi har datorrummet intill badrummet. Han tycker att jag ska sluta med att ständigt be om ursäkt för allt. Jag tänkte...detta är ett eko av nå slag. För det där har jag hört sen urminnes tider, jag har alltid bett om ursäkt, i alla lägen! Jag vet att det är i många fall mycket onödigt, men i vissa fall gör jag det i pin tji...
-Som i affären häromdan, en gubbe kör på dig med sin vagn och DU säger ursäkta mig! Så får det inte gå till, du måste stå på dig för f*n!
-Ja men...i det läget gör jag det mest för att han i sin tur ska tänka efter. Han vet förmodligen om att det var han som körde på mig!
-Men det e bättre du säger som något i stil med; Glömt glasögonen idag?!
Hjälper det att vara tyken o uppkäftig? Det handlar ju om vem jag är på nåt sätt - jag gillar inte tykna och uppkäftiga människor själv. Så onödig energi att vara otrevlig mot en annan människa jag inte känner. På nåt sätt så...är det så primärt "jag jag jag" att vara otrevlig o ta plats i, som detta exempel, mataffären...alla är så uppe i sig själva! Det e ju jag med, det är vi nog alla - men...bara att någon stiger ur sitt jag är stort...
Jag hade ögonkontakt med gubben som körde på mig, om han uppfatta mig som flirtig eller om han fattade att jag verkligen såg honom vet jag inte - men jag söker alltid ögonkontakt och visar tydligt, vänligt men bestämt att jag sett människan...men han log, mer än bara artigt. DET är att kliva ur sitt jag en kort stund!
Hur är du? Ber du om ursäkt för allt eller tar du plats?